Mitt foto
När jag var liten valde jag omsorgsfullt ut dem finaste stenarna från grusgången, höll dem i mina händer, skakade dem och frågade: "HUR MÅNGA BARN FÅR JAG NÄR JAG BLIR STOR?" Oskyldigt, barnsligt och obetydande. Då. Men ställer jag mig samma fråga idag som jag gjorde då är den allt annat än oskyldig, barnslig och obetydande. Inte hade jag någon aning om att det kunde bli så att man inte själv får bestämma över hur många barn man ska ha. Inte visste jag att jag ofrivilligt skulle hamna i en situation långt ifrån den barnrika villavägen som jag vuxit upp på. Och inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle vara nära att dö, när jag skulle bli mamma. Detta är min historia om att Leva Vidare Utan Livmoder.

måndag 4 juni 2012

Syns man inte finns man inte


Syns man inte finns man inte

Jag tror man måste synas för att finnas. Precis som det är med olika frågor. Det pratas för lite och det finns för lite information om surrogatmödraskap här i Sverige! Jag hoppas kunna bidra till att åter väcka liv i debatten, för ju mer man hör talas om det eller känner till om det, desto mer accepterat kan det bli. För det är nog tyvärr först om några år då även riksdagen liksom övriga befolkningen ”gillat läget” som de tvingas lagstifta om det. Eftersom det inte finns någon lagstiftning om surrogatfrågan i Sverige idag försvårar det situationen för många par som vill använda sig av metoden. 

Vi har alla möjligheter och resurser till det i Sverige, det är ”bara” lagen om det som saknas. När jag tänker efter är jag faktiskt imponerad över dagens teknik och forskning som ändå har kommit såpass långt! Men irriteras samtidigt över Sverige som ska vara så bakåtsträvande och inte ta några beslut i frågan om surrogat. Vi har den fantastiska förmågan och alla resurser för att ge liv till personer som verkligen längtar efter det! Varför ska man särbehandla och bestämma vilka som har rätt till barn eller syskon överhuvudtaget? Antingen så kan man få barn på egen väg eller så kan man det inte. Då kan man välja att hjälpa dem som inte kan det själva eller så hjälper man ingen alls?! Oavsett om man har barn sedan tidigare, är av ett visst kön eller lever med en annan än vad som av samhället ses som "normal" partner osv. Jag kallar det särbehandling när inte alla har samma rättigheter att få barn eller syskon när möjligheterna finns men inte alla får ta del av dem. Om det så är genom surrogat eller adoption! 

Jag har sökt en del information om IVF-behandlingar och hittade en klinik som visade en film om hur det går till. Tänk om det ändå hade varit så "enkelt" att få genomgå en sådan behandling. 
Istället lämnas vi helt utanför den svenska sjukvården och dess resurser för att helt på egen hand ge sig ut i omvärldens surrogatdjungel. Har man tur kanske man hittar en klinik i Sverige som vill hjälpa till med alla tester som måste tas innan man vet om det ens är genomförbart. Sedan kanske man får påbörja en behandling på andra sidan jorden utan någon som helst garantier som dessutom påfrestar bankkontot och alla ens gemensamma besparingar. 
Hjälp oss och andra som är i samma situation att uppmärksamma surrogatfrågan för att påskynda en lagstiftning! Dela gärna min blogg så att fler kan få en inblick i hur det kan vara att leva vidare utan livmoder.
Nu har jag uppdaterat ”Våra Framtidsplaner”



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar