Bloggen

19 månader efter får jag fortfarande berätta min historia, om min första & enda graviditet & förlossning. Det har gått i vågor detdär med att berätta eller inte berätta. I början var vi förstås i chock. I en slags bubbla. Inte en babybubbla som alla andra nyblivna föräldrar, utan en mixad sorg & lycka bubbla. Nu mera tycker jag att det är skönt att få prata eller skriva om det! Kanske beror det på att jag nu kommit en bit på vägen och fått ett bredare perspektiv på det hela. 

Det är flera jag pratat med som tycker att jag borde starta en blogg. Mitt mål med bloggskrivandet är:

• Väcka liv i debatten kring surrogatmammor i Sverige för att förhoppningsvis få en ändring av den förlegade lagstiftningen.

• Att nå ut till andra i liknande situationer eftersom jag själv känt mig väldigt ensam och inte lyckats hitta någon information om detta.

• Jag kommer att dela med mig av personliga delar av mitt liv varför jag väljer att inte använda några namn. Eftersom jag berör en hel del känsliga och omtalade ämnen vill jag försöka ”skydda” mig och min familj. Jag vore tacksam om även ni respekterar detta genom att inte skriva annat än mitt tilltalsnamn om ni har tänkt skriva en kommentar!

• Jag ska dela med mig av våra kommande syskonplaner för att kanske hitta andra i liknande situationer eller försöka vara till hjälp för andra som går med liknande tankar.

• Jag vill också upplysa folk om att tänka efter en gång till innan man slänger ur sig frågan eller påståendet "När kommer nästa barn?" eftersom det inte så enkelt för alla... Jag var själv en sån som kunde ställa den frågan, men nu vet jag bättre.

Jag skriver framför allt för min egen skull. Det är verkligen inte min avsikt att skrämma gravida. Det jag har råkat ut för är extremt ovanligt. 

Det har varit en lång väg hit till där vi står nu. Jag ska försöka att ta det från början... 
Du hittar historien under "Min Graviditet" och "Förlossningen".