Vad är en komplett familj?!
Efter att jag försökt låta bli att läsa diverse inlägg och statusar av gravida kvinnor i min bekantskapskrets på dendär ansiktsboken, (i hopp om att jag ska glömma det och inte grubbla vidare på det) är det ett återkommande ord som jag ändå hakar upp mig på...
Komplett
"Längtar tills familjen är komplett"
Jag slår upp ordet.
Komplett; fulltalig, fullständig
Jaha. Och vad menas med fulltalig, fullständig egentligen?!
Fulltalig; som har högsta tänkbara antal
Fullständig; som omfattar allt, total
Grubblare som jag är ställer jag mig givetvis frågan...
Är min familj komplett?
Är min familj fulltalig eller fullständig?
Högsta tänkbara antal.. Barn? Nej. Jag hade tänkt att vi skulle få fler. Definitivt!
Om det omfattar allt, totalt? Ja. Jag är fortfarande totalt livmoderslös vilket är den hemliga ingrediensen till att kunna bli med barn. Och därmed kunna uppnå mitt tänkbara antal för att bli en komplett familj.
Ja, det är med en nypa sarkasm som jag skriver detta blandat med en stor smula blandade känslor. Så du kan lugnt läsa vidare...
Men jag kan helt enkelt inte bara gå runt och låtsas som att det regnar (fast det gör det) bland dessa gravida bekantskaper och alla dess uppdateringar. Det rör upp känslor, minnen och sorg (det vore väl konstigt om det inte rörde upp känslor?!). Och det svåraste i detta är nog hur jag (vi) exkluderas i allt i och runt om graviditeten. Varför?
Jag kan (tyvärr) erkänna att jag hoppar och studsar inte lika högt som jag gjorde innan när jag hörde om någon som var gravid. Folk tyckte väl möjligtvis att jag överdrev min lycka för deras kommande baby och familjeliv, men det gjorde jag verkligen inte. Sån var jag, då.
Nu kommer det inte så mycket mer än ett grattis. För det kommer inte mer, det tar bara slut. Det slutar där mina egna chanser till att bli gravid igen inte längre ens finns. Jag kan inte säga mer i rädsla för att mina känslor ska svämma över och överskugga den glada nyheten.
Istället blir jag allt annat än inkluderad i graviditeterna. Det har varit kalas där man pratat graviditet och plötsligt blir det helt tyst då jag kommer. Det har cirkulerat vet-du-vem-som-är-gravid-nyheter utan att de nått mig. Och dedär sms:n "Nu är det dags", "Nu är h*n här" hittar inte längre till min telefon.
Även om det är känsloladdat, så gläds jag naturligtvis med alla i min bekantskapskrets som väntar barn! Men det är just detdär att glädjas med. Får jag inte ta del av en nyhet, eller vara med och prata om det så är jag inte med.
Och då blir det ännu svårare att omfatta allt i era högsta tänkbara antal för att vara en komplett familj...
Så har jag en komplett familj?
Nej, jag har en total familj!
Total; i sin helhet
Helhet; Något som är helt
Alltså. Jag har en helt totalt underbar familj med en mamma, en pappa och ett barn!
(och nu funderar jag på att skriva "jag har inte en komplett familj" på min status på ansiktsboken, men nej. Jag väljer att exkludera lite istället :)
- LevaVidareUtanLivmoder
- När jag var liten valde jag omsorgsfullt ut dem finaste stenarna från grusgången, höll dem i mina händer, skakade dem och frågade: "HUR MÅNGA BARN FÅR JAG NÄR JAG BLIR STOR?" Oskyldigt, barnsligt och obetydande. Då. Men ställer jag mig samma fråga idag som jag gjorde då är den allt annat än oskyldig, barnslig och obetydande. Inte hade jag någon aning om att det kunde bli så att man inte själv får bestämma över hur många barn man ska ha. Inte visste jag att jag ofrivilligt skulle hamna i en situation långt ifrån den barnrika villavägen som jag vuxit upp på. Och inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle vara nära att dö, när jag skulle bli mamma. Detta är min historia om att Leva Vidare Utan Livmoder.
