Nej, jag vet inte exakt vad jag gjorde för tre år sedan.
Jag vet att jag vaknade upp efter min första och enda förlossning som blev allt annat än någon någonsin kunde drömma om. En utdragen förlossning som blev ett akut kejsarsnitt och där jag vaknade upp flera timmar senare efter att ha blivit sövd, då det enligt läkarspråk "tillstötte komplikationer". Ett omtöcknat uppvaknande med dubbelseende x2, fullt med sladdar i min kropp, på IVA och snart fick jag äntligen hålla vår bebis. En stöveldoktor kom in och sammanfattade operationen. Han sa att de fick operera bort min livmoder i livsuppehållande syfte...
Det var precis där jag valde hur jag ska fortsätta leva mitt liv, även om det så är utan min livmoder. Det var och är minst sagt tufft. Men jag har fått en andra chans. Och vi har fått världens finaste dotter.
Nej, jag vet inte exakt vad jag gjorde för tre år sedan. Men jag vet att jag under dessa tre år har fått och får oändlig kärlek. Och jag vet exakt hur lycklig jag är när vår underbara dotter säger; "Mamma, vet du en sak?" "Nej" "Jag älskar dig".
Grattis till vår finaste dotter på treårsdagen! Jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Idag firar vi treårskalas.
Idag firar vi min överlevnadsdag.
- LevaVidareUtanLivmoder
- När jag var liten valde jag omsorgsfullt ut dem finaste stenarna från grusgången, höll dem i mina händer, skakade dem och frågade: "HUR MÅNGA BARN FÅR JAG NÄR JAG BLIR STOR?" Oskyldigt, barnsligt och obetydande. Då. Men ställer jag mig samma fråga idag som jag gjorde då är den allt annat än oskyldig, barnslig och obetydande. Inte hade jag någon aning om att det kunde bli så att man inte själv får bestämma över hur många barn man ska ha. Inte visste jag att jag ofrivilligt skulle hamna i en situation långt ifrån den barnrika villavägen som jag vuxit upp på. Och inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle vara nära att dö, när jag skulle bli mamma. Detta är min historia om att Leva Vidare Utan Livmoder.
