Artiklar

http://www.mynewsdesk.com/se/sahlgrenska_universitetssjukhuset_/pressreleases/sahlgrenska-universitetssjukhuset-oeppnar-upp-foer-livmodertransplantationer-1240033

Publicerad: 151023

Medarbetare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Göteborgs Universitet har genomfört livmodertransplantationer med lyckat resultat. Sjukhusstyrelsen föreslår att behandlingen ska bli en del i vårdutbudet. Det slutgiltiga beslutet förväntas tas i höst av Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i regionen.

Medarbetare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset är ensamma i världen om att ha genomfört livmodertransplantationer med lyckat resultat.

-Nio utförda transplantationer har resulterat i att fyra friska barn fötts. Detta tack vare ett framgångsrikt forskningsprojekt, lett av professor Mats Brännström, och ett bra samarbete mellan sjukhuset och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs Universitet, säger Lars Grip, FoUU-direktör vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Behandlingen, kombinerad med assisterad befruktning, är idag det enda alternativet för de kvinnor som är barnlösa till följd av livmoderinfertilitet. Det behandlingsalternativ som finns är surrogatmödraskap som inte är tillåtet i Sverige

- Idag finns en stor efterfrågan på den nya behandlingen och vi har bevisat att det finns den kompetens och kapacitet inom sjukhuset som behövs för utföra livmodertransplantationer, säger Lars Grip och tillägger:

– Men vi får inte glömma att det är en komplicerad behandling. Den väcker även etiska frågor, exempelvis om förhållandet mellan medicinska risker och patientnytta, samt om vilka resurser som kan ställas till förfogande för behandlingen i relation till annan verksamhet vid sjukhuset.

Sjukhusstyrelsen har därför enats om att föreslå Hälso- och sjukvårdsstyrelsen, HSS, att livmodertransplantation kan utgöra ett alternativ till assisterad befruktning och ingå i det allmänna vårdutbudet. Det innebär att livmodertransplantation ska kunna erbjudas vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset till patienter från Västra Götalandsregionen och från andra delar av landet, såväl som från andra länder.

I vilken skala sjukhuset i framtiden kan erbjuda denna behandling beror på ett flertal faktorer. Ett sådant exempel är efterfrågan på övriga behandlingar som konkurrerar om samma resurser – det handlar helt enkelt om att göra medicinska prioriteringar, vilket sker för alla diagnoser och behandlingsformer. En annan faktor är att nyttan och kostnaden kommer att värderas och ställas mot sjukhusets övriga vårdutbud inom ramen för sjukhusets budget.

– Rent medicinskt kan vi ta emot patienter redan nu. För att det ska bli verklighet krävs dock ett politiskt beslut. Nu får vi låta vi den politiska processen ha sin gång, säger Lars Grip.

http://www.dn.se/livsstil/i-vantans-tid-pa-ratten-att-foda-andras-barn/

Publicerad 140308 

I väntans tid på rätten att föda andras barn

För knappt tjugo år sedan var surrogatmödraskap otänkbart i Sverige. Men pendeln har svängt och nu utreds möjligheten för svenska kvinnor att föda barn åt andra par. I väntan på en lagändring reser många ofrivilligt barnlösa par utomlands för att anlita en surrogatmamma.

Under 1970-talet arbetade Eva Wendel Rosberg en sommar på ett tyskt barnhem på en ö i Nordsjön. Där bodde både föräldra­lösa barn och kollobarn med rika föräldrar som ville vara barn­lediga på semestern. När kollobarnen skickade vykort hem fick de föräldralösa barnen skriva till fröknarna på barnhemmet.

I dag, 40 år senare, är juristen och domaren Eva Wendel Rosbergs fokus i stället ofrivilligt barnlösa som inget hellre vill än att bilda familj. Regeringen har gett henne uppdraget att utreda bland annat om surrogatmödraskap ska bli tillåtet i Sverige och hur assisterad befruktning ska bli möjligt för ensamstående kvinnor.

Riksdagen har redan sagt ja till att singelkvinnor ska få samma möjlighet till assisterad befruktning som gifta par och sambor har i dag. Eva Wendel Rosberg ska lägga fram den delen av utredningsförslaget i maj. Däremot är surrogatmödraskap fortfarande en öppen fråga, och utredningen ska ligga klar nästa vår.

– Jag hade inte kunnat säga ja till uppdraget om jag inte hade tyckt att det är en bra idé att ensamstående ska ha den här möjligheten. Men i dag vill jag inte berätta hur jag ser på surrogatmödraskap, säger Eva Wendel Rosberg.

I Sverige finns mer än 100 barn som har kommit till med hjälp av en surrogatmamma. I de allra flesta fallen vänder sig föräldrarna till en kvinna i till exempel Indien, Ukraina eller USA, som mot betalning tar emot ett befruktat ägg eller spermier från paret. Hon blir gravid och bär sedan fostret i sin livmoder. Direkt efter förlossningen lämnar surrogatmamman ifrån sig barnet till föräldrarna. Det kallas kommersiellt surrogatmödraskap, men det kommer inte att bli lagligt i Sverige. I alla fall inte nu.

Regeringen gav i stället Eva Wendel Rosberg i uppdrag att utreda om så kal­lat altruistiskt surrogatmödraskap ska tillåtas i Sverige. Det innebär att surrogatmamman ställer upp för en släkting eller nära vän utan att tjäna pengar. Hon får bara ersättning för kostnader och förlorad inkomst som har att göra med graviditeten.

– Det är ingen enkel fråga. Den innehåller både juridiska, medicinska och etiska delar, säger Eva Wendel Rosberg.

För tjugo år sedan hade en statlig utredning varit omöjlig. Då kom Statens medicinsk-etiska råd (Smer) med sin första rapport om behandling av ofrivillig barnlöshet. Smer vägleder regering och riksdag i olika medicinsk-etiska frågor. Rådet består av representanter för samtliga riksdagspartier (utom SD som har valt att avstå) och experter inom medicinsk etik.
Ledamöterna ansåg att surrogatmödraskap strider mot människovärdes­principen. Det betyder att det inte är etiskt godtagbart att använda en annan kvinna som medel för att lösa ett barnlöst pars problem, och därför menade rådet att surrogatmoderskap inte bör tillåtas i Sverige.

Rapporten fick stor betydelse under många år för lagstiftningen som rör assi­sterad befruktning. Så sent som 2003 menade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att surrogatmödraskap inte var etiskt försvarbart.

Men när Smers nya rapport ”Assisterad befruktning – etiska aspekter” presenterades förra året hade något hänt: Surrogatmödraskap i altruistisk form var nu acceptabelt ur etisk synvinkel. I dag väger självbestämmande tyngre än tidigare. Kvinnor som vill vara surrogatmamma åt anhöriga bör själva få bestämma över sina kroppar, menade rådet.

– Under de tjugo åren mellan rapporterna har det skett en etisk värdeförskjutning i samhället. Vi har helt enkelt andra normer och värderingar, och synen på reproduktion och assisterad befruktning har blivit mer tillåtande, säger Kjell Asplund, som är politiskt obunden ordförande i Smer.

Under 1990-talet var assisterad befruktning, som till exempel provrörsbefruktning (IVF), fortfarande en kontroversiell fråga. Många menade att få barn på ”konstgjord” väg strider mot naturen och därför är moraliskt fel. Till exempel legaliserade riksdagen enbart spermiedonation 1988 eftersom äggdonation ansågs vara onaturligt. Först 2003 blev äggdonation tillåtet i Sverige.

I dag föds varje år omkring 3 700 IVF-barn i Sverige, ungefär tre procent av alla nyfödda.
– Det finns en bred acceptans för IVF och få tycker att det är oförenligt med människovärdet. Vi har också betydligt mer fakta om hur säkra olika metoder är, säger Kjell Asplund.

Ett annat skäl till att vi är mer öppna för till exempel surrogatmödraskap är att den sociala kopplingen mellan föräldrar och barn i dag anses viktigare än det genetiska sambandet.
– Vi intervjuade gymnasieungdomar, och det var tydligt att det genetiska inte alls är så viktigt för dem. Det kan bero på att det finns så många olika typer av familjebildningar i dag. Blodsband har blivit mindre viktigt. Inte ens de kungliga måste gifta sig med blått blod längre, säger Kjell Asplund.

Smer ställer upp en rad villkor för det altruistiska surrogatmödraskapet: Det ska finnas en nära relation, till exempel släktskap, mellan surrogatmodern och de blivande föräldrarna. De bör också genomgå en noggrann lämplighetsprövning, och få stöd och rådgivning under hela processen.

Frågan om surrogatmödraskap är fortfarande politiskt laddad. Den splittrar inte bara politikerna i Smers råd, utan även regeringspartierna och oppositionen i riksdagen. Centern är hittills det enda riksdagspartiet som sagt ja (men dess kvinnoförbund har ännu inte tagit ställning).

Bland motståndarna finns en udda allians mellan Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Socialministern, KD- ledaren Göran Hägglund, förklarade tidigt att han inte tänkte ansvara för en statlig utredning och frågan fick flyttas från det KD-styrda socialdepartementet till den moderata justitieministern Beatrice Asks skrivbord.

Surrogatmödraskap väcker också starka känslor bland andra debattörer. De två kanske mest framträdande är journalisten och författaren Kajsa Ekis Ekman och RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund. De är båda feminister, men har olika syn på surrogatmödraskap.
Kajsa Ekis Ekman skriver i sin bok ”Varat och varan” att främst det kommersiella surrogatmödraskapet är en form av utvidgad prostitution, och att kvinnans kropp blir något som kan användas av någon annan. Ekman menar att hon försvarar kvinnans rätt till sin egen kropp.

Ulrika Westerlund ser annorlunda på saken. Hon anser att surrogatmödraskap inte alltid med nödvändighet innebär att kvinnor utnyttjas. Men precis som Kajsa Ekis Ekman anser hon sig värna om kvinnans rättighet att själv få bestämma över sin kropp.

Partiet Feministiskt initiativ har tagit tydlig ställning mot surrogatmödraskap. Att feminister kan komma till helt skilda slutsatser beror enligt partiets talesperson Gudrun Schyman på att de har olika syn på om altruistiskt surrogatmödraskap över huvud taget är möjligt.

– Kan kvinnan bestämma över sin kropp, och ställa upp frivilligt utan ersättning, eller är det alltid ett slags handel med kvinnors livmödrar och kroppar? frågar hon retoriskt.

En rad organisationer, däribland Sveriges kvinnolobby, Ung vänster och Kvinnliga läkares förening, har gått samman i en gemensam kampanj med rubriken ”Feministiskt nej till surrogatmödraskap”. ”Kvinnor är inga behållare och barn är inga handelsvaror”, skriver de i sitt manifest. Andra kritiska röster i debatten är till exempel Sveriges kristna råd.

Bland förespråkarna finns bland annat RFSL och filosofen Kutte Jönsson vid Malmö högskola. Att inte tillåta surrogat­mödraskap vore enligt honom diskriminerande både mot dem som behöver metoden för att bli föräldrar, och mot de kvinnor som kan tänka sig att bära någon annans foster i sin livmoder. Patientföreningen Barnlängtan (för ofrivilligt barnlösa) har ännu inte tagit ställning i frågan.

Trots att utredaren Eva Wendel Rosberg och hennes två medhjälpare i utredningen knappt har börjat arbeta med surrogatfrågan har de redan märkt vilket engagemang frågan väcker.

– Vi har fått påstötningar från olika lobbygrupper både via mejl och telefonsamtal, säger hon.

Forskningen kring surrogatmammornas och barnens erfarenheter är ganska begränsad. De få studier som gjorts i bland annat Finland och Storbritannien visar att altruistiska surrogatmammor tycks vara nöjda med sitt val. Relationen till de blivande föräldrarna fungerar bra, och kvinnorna hade inga problem att lämna över barnet efter förlossningen. Några kvinnor fick en förlossnings­depression, som gick över.

Forskarna drar slutsatsen att surrogatmödraskap är en möjlig väg för ofrivilligt barnlösa par att få hjälp. En förutsättning är dock regelbunden rådgivning och stöd.

Den brittiska forskaren Susan Golombok vid universtetet i Cambridge har gjort de längsta studierna på barnen. Hon har tillsammans med sina kolleger följt ett 30-tal surrogatbarn. När barnen var tio år kände nio av tio till sitt ursprung, deras psykiska hälsa var bra och de hade ett bra förhållande till sina föräldrar. Tre av fyra hade neutrala känslor inför det faktum att de var födda av en surrogatmamma, resten såg positivt på sitt ursprung. Det motsvarar uppfattningen bland barn som kommit till efter ägg- eller spermiedonation.

– Barnen verkar må bra, åtminstone tills de är i tioårsåldern. Men vi vet ingenting om de psykologiska konsekvenserna på längre sikt, säger Kjell Asplund.

Hur många par som faktiskt skulle kunna tänka sig att ta hjälp av en syster eller vän för att få sitt efterlängtade barn är det ingen som vet. Var sjätte par i fertil ålder har i dag svårt att få barn. Det betyder att omkring en halv miljon svenskar är ofrivilligt barnlösa. De kommer sannolikt att bli fler i takt med att vi blir allt fetare och äldre när vi försöker få barn, samtidigt som fler drabbas av könssjukdomen klamydia – faktorer som försämrar fertiliteten. Men nya och effektivare behandlingar ger fler par hjälp att bli gravida.

Smers ordförande Kjell Asplund uppskattar att ett hundratal par per år kommer att anlita en surrogatmamma om det blir tillåtet. Det kan till exempel vara par där kvinnans livmoder inte fungerar, bögpar, andra hbt-par och ensamstående kvinnor med infertilitetsproblem.

I dag är surrogatmödraskap i olika former tillåtet i 12 av 27 EU-länder: Belgien, Cypern, Estland, Grekland, Irland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovakien och Storbritannien. Motståndarna pekar ofta på just Storbritannien som ett varnande exempel. Trots att surrogatmödraskap utan betalning är tillåtet där, så kommer signaler om att antalet brittiska par som anlitar utländska surrogatmammor ökar. Kritikerna befarar att vi svenskar med tiden också kommer att acceptera kommersiella former.

– Vi har haft svårt att få bekräftat att det verkligen är så här i andra länder. Det kan till exempel handla om indiska par som saknar släkt som kan ställa upp i Storbritannien och därför tar de hjälp av kvinnor i Indien, säger Kjell Asplund.

I dag reser svenska par till andra länder för att anlita en surrogatmamma. Det är inte förbjudet i Sverige att vara förälder till ett barn som kommit till på det sättet. Men när familjen kommer hem stöter de ofta på juridiska problem eftersom det enligt svensk lag är kvinnan som föder barnet som är dess mamma och vårdnadshavare. Utredaren Eva Wendel Rosberg ska se över om det behövs ny lagstiftning för de barn som har en utländsk surrogatmamma.

Hon ska också ta ställning till andra knepiga situationer som kan uppstå, till exempel om någon av de inblandade ångrar sig. Det finns ett svenskt rättsfall från 2006 där ett par reste till Finland för att låta mannens syster vara surrogat­mamma. Men när den blivande mamman skulle adoptera sitt barn skilde sig paret. Mannen överklagade adoptionen och vann. Barnet lever nu med sin pappa och faster som juridiska föräldrar.

Artikel från aftonbladet.se

28 februari 2013

”Ja till svenska surrogatmammor”

"BÖR TILÅTAS" Statens medicinsk-etiska råd anser att tiderna förändras och att man för göra en hel del förändringar för att möjliggöra för svenskar att få barn.Foto: sxc.hu

Statens medicinsk-etiska råd (Smer) vill att vi ska tillåta surrogatmödrar i Sverige.

De kräver dock att det ska finnas en nära relation mellan surrogatmamman och de tilltänkta föräldrarna, och att inga pengar ska vara inblandade i uppgörelsen.

Det skriver representanter för Smer på Svenska Dagbladets debattsida i dag.

I dag är det förbjudet att donera befruktade ägg.

Det är Smer, Statens medicinsk-etiska råd, eniga om att ändra på.

I dag lägger rådet, som är rådgivare till regering och riksdag och består av representanter från alla partier – utom Sverigedemokraterna som valt att inte vara med, fram sin rapport.

Inga krav på genetiskt samband

När det beslutet som gäller i dag kom, 1995, så var det ett krav att det skulle finnas ett genetiskt samband mellan det blivande barnet och minst en av föräldrarna. I dag skriver Smer på Svenska Dagbladets debattsidaatt "sociala samband mellan föräldrar och barn väger betydligt tyngre".

Även när det gäller nedfrysta ägg har Smer ändrat inriktning.

I dag fryses ägg inför till exempel cancerbehandlingar, men Smer anser att man ska tillåta det också av sociala skäl, till exempel om en kvinna närmar sig 40-årsåldern och ännu inte hittat en lämplig partner. Men då ska individen själv stå för kostnaderna.

Individuell bedömning

När det gäller assisterad befruktning anser Smer att den övre åldersgränden som finns i dag – mellan 37 och 41 år – är omodern, då människor åldras individuellt. I stället föreslår man en individuell bedömning utgående från principen om barnets bästa, det vill säga att en av föräldrarna bör vara tillräckligt ung för att kunna ta ansvar för barnet tills det blivit vuxet.

Ja till surrogat

Även när det gäller surrogatmödrar är en majoritet av rådet överens.

"Det är inte ovanligt att svenskar som inte själva kan få barn betalar kvinnor i länder som Ukraina eller Indien för att vara surrogatmödrar… Smer har ingående diskuterat etiska problem kring olika former av surrogatmoderskap" skriver representanter från Smer på Svenska Dagbladets debattsida och konstaterar sedan att så länge det sker icke-kommersiellt, och det finns en nära relation mellan surrogatmamman och de tilltänkta föräldrarna, så kan surrogatmödraskap vara en etiskt godtagbar metod för att hjälpa ofrivilligt barnlösa.

Artikel från surrogat.info

3 juni 2012

FINSKA ETENE – ”SURROGATMÖDRASKAP BÖR TILLÅTAS”

Surrogatmödraskap var under flera år tillåtet i Finland och flera barnlösa par har fått hjälp av en surrogatmamma i Finland under dessa år. Forskningen från denna tid visar på goda erfarenheter av Surrogatmödraskap. Docenten och gynekologen Viveca Söderstöm Antilla har publicerat en intressant studie om de erfarenheter som funnits i Finland av Surrogatmödraskap.

Metoden förbjöds dock men nu har frågan om Surrogatmödraskap återigen tagits upp i Finland. ETENE, den finska motsvarigheten till SMER (Statens Medicin Etiska Råd) har gjort en granskning av Surrogatmödraskap och man har föreslagit att Surrogatmödraskap återigen bör tillåtas som metod och frågan ligger för behandling hos justistiedepartementet i Finland.

ETENE förslår att altruistiskt surrogatmödraskap tillåts och att man söker tillstånd för att genomgå en graviditet via surrogatmödraskap. Liknande system finns i England där alla fall genomgår en etisk granskning från fall till fall för att se om det är lämpligt att genomför behandlingen och graviditeten och för att säkerställa att inte kvinnan som är surrogatmamma är utsatt för press och att det är hennes egen vilja att genomgå graviditeten som surrogatmamma.

”ETENE considers that the benefits of allowing surrogacy treatments would outweigh the problems cited and states as its opinion, after ethical deliberation, that in certain isolated cases surrogacy treatment may be an ethically acceptable infertility treatment. Surrogacy treatments should be subject to a permit, and surrogate motherhood should be based on a genuine desire to help rather than commercial gain.” Skriver man i sitt uttalande från 2011.

Artikel från Läkartidningen nr 3 2011

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1884285&fileOId=1890419

Surrogatmoderskap: Varför – och varför inte?

Surrogatmoderskap är inte tillåtet i Sverige, men debat- ten är livlig, och i flera riksdagsmotioner föreslås att frågan ska utredas. För att komma förbi ett antingen– eller-tänkande bör olika invändningar identifieras. Därmed skulle man kunna undersöka om det finns former av surrogatmoderskap som borde kunna tillåtas.

inte får bli en handelsvara. Den över- enskommelse som görs mellan aktörer- na handlar ibland om att den som inte kan eller vill föda ett barn mot betal- ning får någon annan att göra detta. Be- roende på hur transaktionen genom- förs kan den innebära att barn i prakti- ken förvandlas till något man köper sig.

• Exploatering av kvinnor. Kvinnor får ibland betalt för att deras livmoder an- vänds. I medierna har nyligen redovi- sats hur rika människor från väst, inte minst USA, åker till Indien för att få hjälp av surrogatmödrar. Under nio må- nader får dessa sin frihet kraftigt be- skuren mot ersättning. Informerat samtycke innebär inte att detta är opro- blematiskt. Kvinnorna kan vara i en så- dan ekonomisk situation att de sam- tycker till något som de annars inte skulle samtyckt till.

• Medicinska risker för surrogatmam- man. Varje graviditet innebär välkända medicinska risker. Om man utgår från

Med partiellt surrogatmoder- skap avses när surrogatmam- mans ägg befruktas med spermier från mannen i det

infertila paret. Surrogatmamman blir då biologisk och genetisk mor till bar- net. Vid fullständigt surrogatmoder- skap tas såväl ägg som spermier från det infertila paret. Surrogatmamman blir därmed biologisk men inte genetisk mor till barnet.

Man kan naturligtvis diskutera om termen »surrogatmoderskap« är riktigt lyckad. Moderskap omfattar ju mycket mer än själva graviditeten. På engelska används »gestational surrogacy« [1], vilket bättre anger vad det handlar om. Men eftersom »surrogatmoderskap« tycks ha blivit den etablerade termen i Sverige ska jag använda den här.

Sedan den 1 januari 2003 är äggdona- tion men inte surrogatmoderskap till- låtet i Sverige. Något uttryckligt lag- stadgat förbud mot surrogatmoderskap finns emellertid inte i vårt land. I flera andra länder är det tillåtet.

Vilka är skälen till att anlita en surro- gatmoder? En kvinnas livmoder kan ha opererats bort i samband med cancer- behandling, ha skadats eller vara miss- bildad – eller hon kan tillhöra den lilla grupp som är född utan livmoder. Kvin- nan kan ha livmoder och äggstockar men vill av olika sociala eller psykolo- giska skäl inte föda barnet själv. De al- ternativ som, åtminstone i teorin, står

GÖRAN HERMERÉN

professor emeritus, medicinsk etik, Lunds universitet; ordföran- de, European Group on Ethics in Science and New Technologies, Bryssel, från 2002 till 2011 goran.hermeren@med.lu.se

till buds (adoption, äggdonation, sper- mieinjektion, surrogatmoderskap, liv- modertransplantation ...) är inte de- samma i dessa fall.

Systematisk jämförelse av likheter och skillnader mellan sådant som är etiskt accepterat och tillåtet, t ex ägg- donation under vissa förutsättningar, och sådant som inte är det, t ex surro- gatmoderskap, är en självklar utgångs- punkt i den etiska analysen. Problem uppstår emellertid om de företeelser som jämförs inte är enhetliga. Detta gäller surrogatmoderskap. Här finns flera former. Var och en av dem bör jäm- föras separat med

äggdonation. Resul- tatet av jämförelsen kan då variera.

Flera motioner har framlagts i riksdagen med förslag att frågan ska utredas. På nätet förs också en livlig de- batt. Men debatten är enligt min mening inte sällan fyrkantig. Man borde börja med en analys av fråge- ställningen: Vad är problematiskt med surrogatmoderskap? I debatten förekom- mer en rad invänd- ningar. Men dessa ar- gument har varieran- de bärkraft för olika former av surrogat- moderskap.

• Hälsorisker för barnet. Barn ska inte utsättas för onödiga hälsorisker. In vi- tro-fertilisering (IVF) i kombination med för tidig födsel ökar risken för ska- dor på centrala nervsystemet med blindhet, dövhet och kognitiva problem längre fram. Vad händer om barnet föds med flera grava funktionshinder, och varken den biologiska modern eller sur- rogatmamman vill ta hand om barnet? Man bör inte försätta sig i en situation där sådana problem kan dyka upp utan att i förväg ha tänkt igenom hur man ska hantera dem. Om barnet direkt ef- ter födelsen ska överlämnas till den bio- logiska mamman fördröjs vidare an- knytningen något. Innebär detta någon risk för barnet?

• Juridiska och sociala tvister. Surrogat- mamman kan komma i konflikt med beställarparet beträffande sitt levnads- sätt, exempelvis rökning, intag av alko- hol osv [3]. Det finns även juridiska ris- ker. Ett ofrivilligt barnlöst äkta par lät mannens syster genomgå provrörsbe- fruktning. Både spermier och ägg kom från det barnlösa paret. Efter födelsen registrerades mannen som barnets far. Systern blev barnets biologiska mor. Barnets genetiska mor, broderns fru, ansökte om att få adoptera flickan, men proceduren drog ut på tiden. Paret hann separera, men inte skilja sig, innan tingsrätten godkänt adoptionen. När godkännandet kom överklagade man- nen beslutet och återkallade sitt tidiga- re samtycke. Hovrätten gav mannen rätt. Kvinnan överklagade sedan hov- rättens beslut till Högsta domstolen, som avslog kvinnans överklagande [4].

• Kostnadsargumentet. Kostnaderna för olika metoder att lösa infertilas pro- blem varierar stort. Kan kostnaderna bli så stora att de hotar annan mer an-

gelägen verksamhet inom den offentli- ga hälso- och sjukvården? I så fall finns här ett problem, som försvinner om verksamheten bedrivs i privat regi och verkligen helt betalas av de inblandade. Men då öppnas dörren för något som ger rika bättre möjligheter att lösa sina problem än andra.

Poängen med att identifiera olika typer av invändningar är att detta ger möjlig- het att undersöka om det finns former av surrogatmoderskap som inte drab- bas av dem – och som då borde kunna tillåtas. Om exempelvis en syster eller kvinnlig vän till den kvinna som inte kan eller vill bära fram ett barn erbju- der sig att göra detta, medveten om ris- kerna och utan att få någon ersättning för detta – utöver omkostnader för lä- karbesök föranledda av graviditeten – så elimineras handelsvaraargumenten.

Man kunde överväga att införa olika beteckningar för olika former av surro- gatmoderskap, vid sidan av distinktio- nen mellan partiellt och fullt surrogat- moderskap: t ex altruistiskt, kommersi- ellt; beställarpar av samma eller olika kön; svenskt, europeiskt, utomeurope- iskt osv surrogatmoderskap. Det senare kan vara viktigt, eftersom svensk lag- stiftning gäller bara i Sverige, och EU- lagstiftningen bara i Europa.

Man bör undvika att hamna i ett svart–vitt tänkande: förbjud alla former av surrogatmoderskap eller tillåt alla. Genom att skilja mellan olika former blir det också lättare att sätta tydliga grän- ser – och att i motiveringen för dessa gränser anknyta till internationella kon- ventioner som Sverige undertecknat.

Vilka former av surrogatmoderskap som är etiskt försvarbara beror också på hur man ser på risken för juridiska tvister. Alla former av surrogatmoder- skap kan drabbas av sådana. Om vissa former ändå ska anses etiskt försvarba- ra beror på utfallet av den risk–vinstbe- dömning som blir aktuell. Detta utfall bestäms inte bara av sannolikheter och kunskapsluckor utan också av värde- ringar. En utilitarist och en kantian kan mycket väl göra olika bedömningar av samma empiriska evidens.

Skälen till varför människor överhuvud- taget vill skaffa barn bör analyseras. Det kan vara för att hålla ihop ett äk- tenskap som knakar i fogarna eller för att få arvtagare till firman eller släkt- gården. Man kan också vilja ha ett barn att ta hand om, och/eller ha någon som hälsar på en när man blir gammal och alla jämnåriga dött. I en del kulturer är barnen en garanti för tryggad ålder-

dom. Individuella variationer kan vara betydande, och det gäller också bedöm- ningen av dessa motivs legitimitet.

Till bakgrunden hör även en analys av vikten av det genetiska sambandet mellan det väntade barnet och en eller båda inblandade beställare. Är det ge- netiska sambandet angeläget för att man tror sig bättre kunna kontrollera det väntade barnets egenskaper? För att man vill känna igen sina eller part- nerns karaktärsdrag, näsa och ögon? För att den egna släkten håller på att dö ut? För den som fäster stor vikt vid det genetiska sambandet är adoption inte ett alternativ. Men är inte det sociala föräldraskapet ofta underskattat?

Slutligen bör frågan också sättas in i ett prioriteringssammanhang. Anta att vi inte talar om privat vård utan om offentlig vård, som åtminstone till stor del finansieras av skattemedel. Följan- de dimensioner blir relevanta när hori- sontella och vertikala prioriteringar ska göras: tillståndets/sjukdomens svårighetsgrad, interventionens risker, interventionens effektivitet, tillstån- dets vanlighet (prevalens), kostnader i relation till effekt och kostnader i rela- tion till volym [5]. Eftersom resurserna är begränsade, får de aktuella behand- lingarna jämföras i dessa avseenden.

För att få ett helhetsperspektiv bör alternativa lösningar av varje problem diskuteras tillsammans. Differentie- ring bör ske innan dessa metoder jäm- förs med varandra och med sådant som redan är tillåtet, som spermieinjektion och äggdonation. På nyårsafton kunde man läsa i svenska tidningar att Elton John och hans manlige partner just bli- vit föräldrar med hjälp av en surrogat- mamma i Kalifornien. Även det ger ju en viss aktualitet åt problemet – sam- tidigt som det visar att det finns anled- ning att göra de distinktioner jag före- slår i artikeln!

Artikel från GP Publicerad 20 maj 2012

Barnlängtan. Hos barnlösa par där kvinnan saknar en fungerande livmoder har metoden med livmodertransplantation tänt ett nytt hopp. Men det finns bättre lösningar, skriver debattören.

Surrogatmamma bättre än ny livmoder

En livmodertransplantation med efterföljande IVF-behandling är en extremt komplicerad och riskfylld metod för att bli gravid. Surrogatmoderskap är inte tillåtet i Sverige i dag, men det är en avsevärt enklare, säkrare och billigare metod. Och resultatet vid en lycklig utgång blir det samma, skriver professor emeritus Lars Hamberger.

Under det senaste året har media berättat om en ”ny” metod för att hjälpa kvinnor som saknar livmoder. Professor Mats Brännström i Göteborg beskriver metoden och gör en beräkning av behovet av en sådan behandling. Han tror att det är fler än 100 kvinnor bara i Sverige. Ett tiotal står redan på en väntelista.

Livmodern från en donator transplanteras till den kvinna, som ska bli gravid genom provrörsbefruktning, IVF. Tekniken har fungerat på vissa försöksdjur, speciellt möss. De har en kort graviditet, cirka tre veckor.

Går metoden att använda på människor? Det finns en rad frågor som väntar på svar. Idén var uppe till diskussion för 50 år sedan bland gynekologer och infertilitetsforskare. Skälet till att idén lades på hyllan i början av 1980-talet var att IVF öppnade för ”surrogatmödrar” när den infertila kvinnan saknade livmoder.

I USA använde man ibland surrogatmammans egna ägg, som befruktades med spermier från mannen i det infertila paret (så kallad partial surrogacy).

Efter en del tekniska och legala problem övergick man snart i hela världen till ”full surrogacy” eller ” gestational surrogacy”. Ägg och spermier tas från det infertila paret. De blir alltså biologiska (genetiska) föräldrar. Surrogatmamman bidrar med sin livmoder under graviditetens nio månader.

Inte tillåtet i Sverige

Flera tusen graviditeter med friska barn har redan fötts i ett stort antal länder runt om i världen. Hälsoundersökningar och psykosociala uppföljningar visar att surrogatmoderskap fungerar bra för barn, surrogatmammor och de genetiska föräldrarna. En rad svenska par har efter behandling utomlands fått barn med hjälp av denna teknik.

Surrogatmoderskap är som teknik i dag inte tillåtet på svenska sjukhus. En statlig utredning undersöker möjligheterna på detta område.

Vad gäller transplantation som en del i en infertilitetsbehandling har Mats Brännström betonat att kvinnan får uppleva en graviditet och att denna bindning är av betydelse för barn och mor. 

En donator ska lämna ifrån sig sin livmoder, som transplanteras till patienten. Det är ett dubbelt, komplicerat, tidsödande och medicintekniskt avancerat ingrepp. Patienten måste också behandlas med immunförsvarshämmande behandling. Om ingrepp och läkning går bra har man beräknat läkningen till ett halvår innan försök med IVF behandling kan påbörjas.

Stora risker

Under hela graviditeten måste immunförsvaret tryckas tillbaka för att motverka risk för att livmodern stöts bort. Risk för livmoderbristning anses förhöjd. Förlösningen ska ske med kejsarsnitt. Därefter måste livmodern avlägsnas för att den immunförsvarshämmande behandlingen ska kunna upphöra.

Proceduren är extremt komplicerad och förenad med avsevärda risker för givare, moder och barn. Hur fostret påverkas av immunförsvarsbehandlingen har bara studerats i begränsad omfattning, exempelvis behandling under graviditet vid njurtransplantation.

Surrogatmoderskap är enklare, säkrare ur medicinsk synpunkt och mycket billigare än den ”nygamla” transplantationsmetoden. Resultatet vid en lycklig utgång blir detsamma. Ett eget biologiskt barn.

Legala och etiska skäl talar emot

Mats Brännström poängterar att metoden framför allt kommer att välkomnas av muslimer som av religiösa skäl inte kan tänka sig surrogatmoderskap.

Mänskliga, etiska, religiösa och legala aspekter talar mot metoden att transplantera en livmoder för att kunna genomgå en graviditet. Att den skulle tillåtas i Sverige ställer jag mig ytterst tveksam till.

Här gäller det att skynda långsamt. Vi måste avvakta utredningen om surrogatmoderskap. Om vi enas om kriterier och villkor för att tillåta surrogatmödrar kan vi undvika kända risker och hittills okända komplikationer.

På min önskelista står även harmonisering med internationella regelverk. Med sinande resurser till vård av sjuka måste alla kostnader vägas in i den totala bedömningen.

Transplantation av organ ska reserveras för att rädda liv. För att skapa liv finns redan andra och bättre vägar.

Lars Hamberger

professor emeritus, Göteborgs universitet.

Lars Hamberger ledde det team av läkare och forskare som introducerade IVF-metoden (provrörsbefruktning) i Sverige. Det första IVF-barnet föddes i Göteborg 1982.

VAD TYCKER DU???