Det var vackert, men jag kunde inte hejda mina tårar...

Det var vackert, men jag kunde inte hejda mina tårar...

Januari, nu börjar vardagen igen. Efter ett härligt jullov är det ändå faktiskt ganska skönt att börja med lite vardagliga rutiner igen. Jag känner att jag mår bra av det. Hela familjen återgår till "sitt" och man får längta lite efter varandra igen. Det är också en ganska skön känsla, att få längta efter sina kära..

I söndags tittade jag och min man på svt1. Jag var inte riktigt beredd på min reaktion när vi tittade på ett, för mig, nytt program; "Medicin med Mosley". Det var en brittisk läkare som var med vid det "historiska ögonblicket" när livmodertransplantationen gjordes i Göteborg förra året. Dem som opererades ville vara anonyma. Men det var en brittisk tjej som berättade om hennes situation som livmoderslös, född utan livmoder, och hur detta kanske kunde bli ett alternativ i framtiden för henne om denna operation gick bra. Jag blir rörd av att se den kvinnliga läkaren som var med och observerade transplantationen, när hon själv blev så känslomässigt berörd av att bara få närvara. Hon sa att hon själv är mamma, och att hon skulle donera sin livmoder till sin dotter utan att tveka!

Ju mer jag tittade kände jag hur känslorna började välla upp i mig. Nu är det över tre år sedan jag förlorade min livmoder, och fick världens finaste skatt - vår dotter. Men det finns fortfarande ett enormt "tomrum"! När de visade donatorns livmoder brast det för mig.
Det var så vackert att se en läkare så känslomässigt berörd, men samtidigt gjorde det så ont när de visade organet, den viktiga reproduktionskroppsdel som jag har förlorat, att jag inte kunde hejda mina tårar...

Det känns också aningens bisarrt att läkare från andra länder tycker att det här är något så stort och väljer att göra ett inslag om det i ett tv-program. De visar bilder från operationen och ger mycket mer information kring operationen och kvinnor i den livmoderslösa situationen än vad jag har sett här i Sverige. Borde det inte vara just Sverige som är stolta över den här operationen/transplantationen och ett svenskt tv-program som visas i Sverige?!

Nej här är vi inte stolta. Här pratar vi inte om livmoderslösa och vi nämner definitivt inte information som den brittiska läkaren gjorde; att om denna livmoderstransplantation blir lyckad kan det här bli världens vanligaste transplantation. Kirurgen Gabriel Weston menar att det är näst intill dubbelt så många i Storbritannien som behöver en ny livmoder än en ny njure.
15 000 unga kvinnor i Storbritannien lever utan livmoder, antingen för att de är födda utan en eller för att de har fått den bortopererad under unga år.

Vem vet hur situationen för livmoderslösa i Sverige ser ut???


Är du nyfiken på programmet finns det på svtplay och inslaget om livmodertransplantationen är 33.42 min. in i programmet.