Då äntligen dags för vår!
Gött, som vi säger här på västkusten! :)
Melodifestivalen är över. Och den låt som jag tycker att jag hör mest omkring mig på stan eller bland barn som går och sjunger på, är låten "Kära bröder" av Linus Svenning.
En fin låt, men kanske inte en "riktig mellolåt" enligt mig.
Vår dotter har även fastnat för den. Och hur sött är det inte när en 3-åring sitter och sjunger med full fokus och inlevelse "Kära bröder, kära kära bröder, vad ska man göra när ett hjärta blöder".
Jag borde kanske bli ledsen och tänka vad synd att vår dotter kanske aldrig kommer få en bror eller några bröder...
Men nej. Jag blir istället "smittad" av hennes fokus och inlevelse och gläds över att vi har fått en sådan fantastisk och fin dotter som kan sjunga så fint!
Jag väljer att inte ta de tillfällen då det kan finnas en orsak till att hoppa på gråt&känslotåget.
Jag hoppar på -ta vara på stunden och njut med dina nära och kära- tåget!
För det gör mig bäst!
Vi har även i veckan haft besök av fotograf och journalist som har fotat och intervjuat oss om vår historia om vad vi eller jag, har råkat ut för. Det känns precis som med bloggen, viktigt att sprida vetskap om livmoderslösa och hur hjälplös situationen ser ut för oss. Därav vår medverkan. Vill ni veta vilken tidning och när den kommer ut får ni vänta liksom jag...
Det har även kommit lite ny information kring livmoderstransplantationerna i Göteborg.
Jag är nog inte ensam om att "följa dem". Även det dröjer länge mellan deras uppdateringar.
Oavsett önskar jag allt gott till dem inblandade! Och att det ska få en positiv utgång!
Heja forskning kring livmoderslösa!
För dig som vill läsa mer kan du läsa vidare på:
http://www.sahlgrenska.se/sv/SU/Forskning/Forskningsnyheter/Graviditetsforsok-har-paborjats-for-livmodertransplanterade/
Trevlig helg!
- LevaVidareUtanLivmoder
- När jag var liten valde jag omsorgsfullt ut dem finaste stenarna från grusgången, höll dem i mina händer, skakade dem och frågade: "HUR MÅNGA BARN FÅR JAG NÄR JAG BLIR STOR?" Oskyldigt, barnsligt och obetydande. Då. Men ställer jag mig samma fråga idag som jag gjorde då är den allt annat än oskyldig, barnslig och obetydande. Inte hade jag någon aning om att det kunde bli så att man inte själv får bestämma över hur många barn man ska ha. Inte visste jag att jag ofrivilligt skulle hamna i en situation långt ifrån den barnrika villavägen som jag vuxit upp på. Och inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle vara nära att dö, när jag skulle bli mamma. Detta är min historia om att Leva Vidare Utan Livmoder.
