Juni, Juli, Augusti
"Juni, Juli, Augusti. Vindarna är varma då"... Ännu en sommarlåt som passar bra nu såhär i sommartider.. :)
Så vad gör då en livmoderslös, småbarnsmamma & fru, i sena 20-årsåldern under sommaren 2013?
NJUTER AV LIVET!
Det är fantastiskt härligt! Tittar jag i backspegeln på mina tre senaste händelserika år kan jag inget annat än att hålla med dem som sagt att jag är värd en semester. Det är dessutom min första "riktiga" semester. Tidigare har jag arbetat, studerat och under somrarna har man fått passa på att jobba så mycket man kan för att få ekonomin att gå runt.
Nu ungefär i mitten av min semester har jag äntligen kommit in i den riktiga "semesterandan". Det tar ju ett litet tag innan kommit in i dethär med att semestra och koppla av. Speciellt om man som jag med min vanliga otur, får fler berg att bestiga. Denna gången fick vi en vattenläcka två gånger. Den sista gången kunde vi inte ens bo hemma under nästan fem veckor. Det tar på krafterna! Något så in i bomben! Puh! En dotter som saknar sitt rum och alla leksaker och blir ännu mera rastlös än vanligt. En man som försöker sköta sitt jobb och få alla hantverkare att skynda på sitt arbete så att vi kan få flytta tillbaka hem. Och så jag, som försöker få en familj som inte är på hemmaplan, att fungera som vanligt. Tanken att "Det kunde varit värre" var min ända tröst.
Det var obeskrivligt skönt att få flytta hem igen. Och det var först då som min semester började.
Innan vattenläckan gjorde jag allt jag kunde för att få komma i kontakt med någon som kunde hjälpa oss att läsa och tyda förlossningsjournalen. Jag kontaktade läkare, barnmorskor och gynekologer men så fort jag förklarade mitt ärende kunde ingen hjälpa till. Hur som helst så skrev jag ett sista brev där jag tog upp allt vi kunde minnas som kändes som felbehandling under förlossningen. En månad efter fick jag svar att de vidhåller tidigare ställningstagande, att de inte kan ge någon ersättning då de inte anser att något fel har begåtts. Nu har de skickat mitt ärende vidare till en nämnd för en sista utredning.
Numera, lite mer än två och ett halvt år efter förlossningen, är det inte själva förlossningen som man blir påmind om särskilt mycket. Det slog mig faktiskt igår, när jag och min man satt och tittade på en film där någon skulle föda, och vi bytte inte kanal som vi har gjort innan när det handlar om förlossningar. Det är ju också något av ett "framsteg". Nu är det syskon-ordet som känns tufft. Liksom många andra barn leker även vår dotter med dockor. Ibland heter dem Ebba och ibland heter dem Vera. Men nu har hon även börjat att kalla dockorna för "lillasyster". Det gör riktigt ont i mitt mammahjärta när jag hör henne säga det. Inte för att hon säger det, för jag vet att det är lek. Och än hon för liten för att förstå. Men det gör ont för att jag vet att det kanske aldrig kommer att bli så att hon får någon lillasyster eller lillebror. Och hon kanske aldrig kommer att få bli storasyster. Då gör faktiskt lite ont i mammahjärtat, även fast jag vet att det är på lek.
Liksom alla dessa "vänner" som fanns där innan förlossningen, som inte finns för oss längre.
Eller de "vänner" som fanns där innan vår surrogatresa, som inte finns för oss längre nu.
Innan kändes det lite ledsamt att man haft vänner som man delat så mycket med som "helt plötsligt" inte finns där längre. Min man har faktiskt tagit det hårdare än jag. Jag ser det mer som att vi alla är olika. Vissa vänner växer man ifrån, andra glider man ifrån. Vänner kan flytta långt bort, vänner kan bo i samma stad. Men riktiga vänner finns alltid där när man behöver det. Ibland kan det "bara" vara lite svårt att veta när det är man behövs. Då handlar vänskapen om att ge och ta. Det kanske är dags att ringa och fråga hur vännen mår? (istället för en virtuell fråga på ansiktsboken!)
Om hemmet är borta, nerbrunnet eller vattenskadat då har du inte ditt hem, men du har din familj.
Om vännerna är varken hörs eller syns då kanske du inte har några vänner, men du har din familj.
Jag har mitt liv i behåll och tack å lov för det, för jag har världens bästa familj!
Mina riktiga vänner, ni vet vilka ni är. Ni är bäst! :)
GLAD SOMMAR!
