Jag kom på mig själv när jag gick och nynnade på Gyllene Tiders låt efter en solig vårdag på stan. Nu när vinterjackorna åker av och alla gravida kvinnor stolta visar upp deras växande magar känns det som att det kryllar av dem. Eller så är det så att jag lägger märke till dem lite extra, just för att jag står där bredvid och inte kan bli gravid.
Jag minns själv våren 2010 när jag var nybliven gravid. Det var först under sommaren som min mage började att växa och det syntes att jag var gravid (och att jag inte hade lagt på mig några extra kilon). Jag gick också stolt och glad med min mage i vädret och visst ska man göra det som gravid! Jag önskar bara att det var jag...
Det har varit tufft att inse att jag inte kommer att ha så många barn omkring mig som jag själv har vuxit upp med och att drömmen om en egen stor familj inte kommer att kunna bli verklighet. Men nu har jag äntligen tagit mitt förnuft till fånga och återupptagit mitt arbete med barn igen. Det känns helt rätt att ”vara tillbaka” och jobba med dessa härliga, upptäckande och livsglada små människor. Det kan låta konstigt och bero på flera olika saker, men hur som helst, så är det just i mötet med barnen som jag känner igen mitt ”gamla jag”. Att jag dessutom har kommit till en riktig toppen arbetsplats med goa kollegor, det gör verkligen inte saken sämre! Detta är precis vad jag behöver! De är som medicin fast de inte ens vet om det! ;)
Angående mitt ärende hos Patientnämnden:
Jag har tom den 30 Maj att lämna nya synpunkter eller uppgifter. För att kunna göra detta behöver jag stöd från en kunnig person inom ärendet.
Jag har tyvärr inte lyckats hitta en sådan person ännu och tar gärna emot dina tips!
