Min Graviditet

Min graviditet

Jag slutade med mina p-piller och tre månader senare var jag gravid. Det kändes overkligt till en början samtidigt som det var något både jag och min kille såg mycket fram emot. Jag liksom många andra jämförde mig med min mamma och hennes graviditeter. Hennes har i stort sett varit enkla graviditeter liksom hennes förlossningar. Därför antog jag självklart att jag också skulle få det så. Men inte. Jag hade väl ingen jättejobbig graviditet i den bemärkelsen, men den var långt ifrån en drömgraviditet. 

I början hade jag mycket illamående. Jag spydde samma tid varje morgon och hade illamående varje kväll.

I mitten av graviditeten mådde jag betydligt bättre och äntligen började det synas en liten mage också! När det började sparkas i magen brukade jag kittla på bebisens fötter för att retas. :) Jag minns tydligt när min sambo fick känna den första sparken. Vilken lycka det strålade i hans ögon! Varje kväll började bebisen i magen med att slå kullerbyttor och gjorde allt annat än att vilja sova. Även fast jag spelade speldosan för den som senare skulle sitta på vagnen.

I slutet av graviditeten kom illamåendet tillbaka igen... Jag kunde varken laga mat eller vistas i köket där det luktade matos! Jag spydde morgon och kväll. Jag fick en envis halsbränna som höll i sig mer eller mindre hela tiden oavsett vad jag åt eller drack. Jag arbetade men efter att ha förklarat flera gånger att min mage var STENHÅRD för min barnmorska så blev jag sjukskriven till sist. 

Jag blev sjukskriven med strikta restriktioner om att jag skulle vila och ta det lugnt. Det jag är sämst på ungefär. Tvätta bebiskläder och ordna med skötbord och annat bebispyssel höll mig sysselsatt ett litet tag. Jag hann knappt bli rastlös, fjärde dagen på min sjukskrivning får jag en liten blödning. Vi ringer BB men de tycker inte att jag behöver åka in eftersom att det var en liten blödning och dessutom hade jag en läkartid dagen efter. Vid läkarbesöket såg allt bra ut, men jag började få lite sämre värden som kunde tyda på havandeskapsförgiftning. Och så hade jag självklart dåliga järnvärden som jag hade haft hela tiden. Vid den här tiden beslutar vi att det nog är en bra idé att teckna en gravidförsäkring. Jag tecknar först den som är gratis, men senare väljer jag även att teckna den som kostar för att ”vara på den säkra sidan”. 

Två dagar efter läkarbesöket fick jag en större blödning och vi fick åka in ”akut” för att kolla upp det. Bebisen mådde bra men jag fick ändå läggas in tre dygn för observation. Man konstaterade aldrig riktigt vad det berodde på. Men jag har skrivit en anteckning i min almanacka att läkaren kunde se att ”moderkakan växte lite längre ner i vänster nederkant”, om det kan vara en form av förklaring? Jag var i vecka 31 när detta hände. Jag skrevs ut trots att det fortfarande kom lite ”rester” från blödningen flera dagar efter. 

När min gällande sjukskrivning går ut har jag en tid hos min läkare för att få förlängt min sjukskrivning. Nu börjar krånglet med försäkringskassan. Det är en helt annan historia som jag absolut inte kommer att gå in på!

När jag är i vecka 33 börjar vi gå på föräldrarutbildning. Jag och min sambo hade pratat en del om det fram och tillbaka om vi skulle gå eller inte. Han var inte övertygad om att det skulle vara särskilt givande då hans bröder hade berättat om sina dåliga erfarenheter. Men  tro det eller ej, det var min sambo som efter första träffen redan längtade efter nästa! Och bäst av allt var att han var så aktiv med sina frågor och kommentarer att Barnmorskan som höll i det frågade honom om han arbetade med detta! Haha! Som han glänste! För att förtydliga så är han i mina ögon en riktig ”karlakarl” och arbetar med ett riktigt mansdominerat yrke. Så han är väl så långt ifrån barnmorska man kan komma. Men han tog det som en slags komplimang!

Nu fick jag gå på allt tätare kontroller, varannan dag, och lämna blodprover och urinprov. De uttalade inget då att jag hade havandeskapsförgiftning men det har vi förstått i efterhand när vi läst journalerna att jag hade det. 

Vid nästa läkarbesök för kontroll och ev. förlängning av sjukskrivning berättar jag som vanligt om hur jag mår. Jag har skrivit en lång lista med argument som ska tala för att förlänga min sjukskrivning och jag börjar läsa uppifrån och ner. När jag kommer till sista punkten ser jag hur läkarens ögonbryn höjs en aning. Jag berättar att jag har haft lite "vattnigare" flytningar och läkaren vill undersöka mig. Hon konstaterar att det inte är flytningar utan fostervatten. Jag är i vecka 35. Läkaren frågar om jag vill ha ambulanstransport eller om jag kan ringa någon och få skjuts. Då ökar min puls en aning. Jag ville ju bara ha min sjukskrivning förlängd. Inte bli inlagd nu igen. Min barnmorska kommer in och frågar mig, ”Kan du förstå att du ska ha barn nu”. Jag ringer min sambo och förklarar läget. Han kommer så fort han kan. Min barnmorska vill inte låta mig gå hem och hämta BB-väskan, utan jag får snällt sitta kvar och vänta i läkarrummet. Jag försöker behålla lugnet och tänker att jag kommer säkert att bli hemskickad igen. Jag är trots allt bara i vecka 35, det är för tidigt att få barn nu! Barnmorskan och läkaren har ringt till special BB och förvarnat om att vi kommer. Min man kommer och vi åker in till specialförlossningen, helt ovetandes om att vi kommer vara kvar där i tolv långa omtumlande dagar...