Som vanligt, fast utan detdär kvinnliga organet. Livmodern.
Jag måste erkänna att när jag ser tillbaka på tiden precis efter förlossningen och det året där efter skiljer sig mycket emot hur jag tänker och känner nu. Det var länge som det kändes helt overkligt att just jag hade varit med om dendär mardrömsförlossningen och förlorat en kroppsdel för att rädda mitt liv. Jag tror att min bearbetning av sorgen påbörjades senare tack vare att vi fick vår dotter och försökte lägga fokus på henne och vara glad istället för ledsen.
Nu lever jag självklart fortfarande med vår situation, precis som innan, men jag tänker kanske inte på det lika mycket och är inte lika fast i sorgkänslan.
Jag börjar nu att förstå innebörden av ordspråket "Tiden läker alla sår."
Det känns fortfarande fruktansvärt det vi fick vara med om, och jag kommer alltid att bära med mig det. Men istället har jag lärt mig att leva med det och blivit bättre på att hantera mina känslor. Jag har förstått vikten av att ta på varje dag och att leva i nuet.
Så den senaste tiden har jag fokuserat mycket på mig själv och min familj varför jag inte har haft tid att skriva lika mycket här på bloggen.
Jag försöker följa med i politiken och tycker att det är tråkigt att det inte finns någon fokus på den fråga som jag brinner för, surrogatmödraskap i Sverige.
Den debatten är tyvärr helt tyst nu och överröstas istället av feminister och sverigedemokrater. De kanske lyfter frågor som berör fler människor i samhället. Men det är ändå synd att det inte pratas mer om detta på en politisk nivå.
Däremot kände jag att det var positivt med veckans avsnitt från tv-serien Grey´s Anatomi, då det handlade lite om en surrogatmamma. Som vanligt när det handlar om detta ämne blir det mycket känsloladdat för mig, även om det bara var en tv-serie. Men det är kanske just för att det pratas så lite och finns så lite fakta om detta i vårt land. Men å andra sidan, serien spelas in i ett land där de ligger långt före med surrogatfrågorna. Varför kan inte Sverige ta efter?!
Nu vankas sommartider med allt som hör därtill och denna sommaren kommer jag att fortsätta fokusera på mig och min familj och göra sådant som vi mår bra av. För det är så jag känner att jag kan leva vidare och inte hinner eller behöver tänka så mycket på att jag inte har någon livmoder och inte kan få flera barn. Visst får jag fortfarande kommentarer och frågor kring detta som alltid gör lika ont. Men nu har jag blivit bättre på att svara och "skaka av mig det".
Och så väntar vi fortfarande på reportaget i tidningen där vi blev intervjuade och fotograferade. Det ska bli spännande att se när vi väl är med!
HA EN TREVLIG SOMMAR & TA HAND OM DIG OCH DINA KÄRA
