Mitt foto
När jag var liten valde jag omsorgsfullt ut dem finaste stenarna från grusgången, höll dem i mina händer, skakade dem och frågade: "HUR MÅNGA BARN FÅR JAG NÄR JAG BLIR STOR?" Oskyldigt, barnsligt och obetydande. Då. Men ställer jag mig samma fråga idag som jag gjorde då är den allt annat än oskyldig, barnslig och obetydande. Inte hade jag någon aning om att det kunde bli så att man inte själv får bestämma över hur många barn man ska ha. Inte visste jag att jag ofrivilligt skulle hamna i en situation långt ifrån den barnrika villavägen som jag vuxit upp på. Och inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle vara nära att dö, när jag skulle bli mamma. Detta är min historia om att Leva Vidare Utan Livmoder.

söndag 17 juni 2012

Spara, slösa eller leva?


Spara, slösa eller leva?
Ikväll har jag varit ute och ätit med en av mina närmare väninnor. Det är en lyxkänsla att få äta ute på restaurang, slippa laga maten själv, äta i sin egen takt utan att mata barn och få lite ”egentid” tillsammans med en god vän. Det är riktig njutningstid! 
Liksom alltid nu för tiden när det kommer till frågor om inköp eller kostnader så blir jag kluven. Pengar har för mig fått en helt annan mening nu när vi hamnat i den situation som vi är i. Jag har förlorat min livmoder, och än så länge var den inte ”värd” några kronor alls. Då jag opererade min knän fick jag ersättning mer eller mindre utan några problem. Att korsband är mer ”värda” än en livmoder hade jag aldrig kunnat tro! 
Vill vi ha fler barn kan vi inte göra som ”alla andra” och göra det gratis, nu kostar det för oss om vi vill ha barn. Det låter kanske löjligt, men ska jag handla nya kläder till mig själv eller köpa något utöver det vanliga så kommer hela tiden en bromsande fråga upp. Behöver jag verkligen det här? Är det inte bättre om jag sparar dem pengarna så att vi kan ha dem till vårt framtida syskon eller ett hus?
På ett sätt vill jag leva ”som vanligt” och inte tänka på hur eller vad jag köper eller lägger pengar på. Jag vill leva i nuet samtidigt som nuet påverkas av den ovissa framtiden. 
Vi vill också kunna åka på familjesemester och diverse olika aktiviteter. Och vi vill också ha ett syskon. Att ett hus och en charterresa kostar pengar det vet jag självklart, och det är något som kostar för alla. Men att ett barn kostar för vissa men inte för andra, det är något man vet men först tänker på om man själv är där.
I veckan som kommer hoppas jag på att få lite mer svar om vår framtid. Förhoppningsvis har vi alla provsvaren på testerna och kan fortsätta med planerna...
God natt!


1 kommentar: