Vem är surrogatmamma?
En surrogatmamma är en kvinna som bär och föder ett barn åt någon annan. Barnet kan genetiskt vara delvis hennes eller så har en annan kvinnas ägg befruktats och sedan planterats in. Det är med andra ord en ”vanlig” IVF-behandling men det utförs i en annan livmoder. En surrogatmamma väljer själv att vara gravid åt någon annan och vet därför under hela graviditeten att hon bär barnet åt någon annan. Självklart finns det alltid risker med att vara gravid, liksom det gör vid alla graviditeter. Men det är därför man som surrogatmamma måste ha fött minst ett barn sedan innan så man vet att hon klarar av att föda. Det finns flera länder där man kan få barn genom en surrogatmamma idag.
Jag försöker läsa en bok, när jag har lite tid över som jag egentligen inte har. Boken är skriven av en kvinna i USA som har varit i ungefär samma situation som oss. Precis som vi, ville de också ha syskon till deras förstfödde. Hon fick barn genom en surrogatmamma. I boken beskrivs en typiskt surrogatmamma som en kvinna som är empatiskt, snäll, givmild i 21-45 års åldren som har minst 2 barn och grundskoleutbildning. 75% är gifta och har fulltids arbeten. Majoriteten är uppväxta i kristet samhälle. Motivation till att bli surrogatmamma kan vara att hon: A) gillar att bli gravid B) har tidigare enkla, okomplicerade graviditeter C) en möjlighet att känna sig speciell D) medkänsla för barnlösa par etc..
Den kvinna som ska vara vår surrogatmamma stämmer in på flera av de ovannämnda alternativen. Hon har själv haft flera lyckade graviditeter och förlossningar. Hon har alltid gillat att vara gravid. Hon har liksom jag fått genomgå flera olika tester för att se om hon och hennes kropp klarar av en graviditet. Hon är en mycket kärleksfull och älskvärd person. Inte bara för att hon ska vara vår surrogatmamma utan för att hon alltid har funnits där för mig och många andra. Hon är den bästa vännen, frun, svärmorn, mormorn och mamman. Och jag vet att jag inte är ensam om att tycka det! Hon är min bästa vän och gör det finaste man kan göra för någon annan och lånar ut sin livmoder. Hon är min och världens bästa mamma!
Det är långt ifrån självklart att man ställer upp som surrogatmamma. Men jag tror att de flesta mammor (och pappor) tänker att de vill göra allt för sina barn. Däremot är det inte alla som kan göra allt. Jag kommer tyvärr aldrig att kunna göra samma sak för vår dotter. Men förhoppningsvis har man kommit längre och skapat fler möjligheter och alternativ tills dess. I dagarna har man även kunnat läsa om livmodertransplantationerna som genomförts för första gången i Sverige. Jag hoppas att det kommer att bli lyckade resultat! Eftersom någon livmodertransplantation inte är ett alternativ för oss har vi valt en annan väg som är minst lika bra, om inte bättre som vissa forskare menar. Surrogatmetoden går snabbare tidsmässigt än livmodertransplantationen och medför mindre kirurgiska ingrepp, vilket är bättre för kroppen och innebär mindre risker. Vi hade aldrig valt surrogat om det inte var ett bra alternativ enligt läkarna. Nu har vi fått klartecken och nu får vi hoppas på det bästa!
Jag har ofrivilligt fått acceptera att jag aldrig kommer att bli gravid igen.
Vi ska alltså åka till en klinik i södra europa för att få hjälp eftersom att vi inte kan få någon hjälp här i Sverige. (Livmodersinfertila är den största gruppen av infertila kvinnor i Sverige som fortfarande helt saknar behandling.) Vi kommer att göra en s.k. IVF-behandling. Jag tar mediciner för att öka min äggprodunktion. Mina ägg kommer att plockas ut för att sedan befruktas med min mans spermier. Sedan ska de växa till sig till några förhoppningsvis "starka" embryon. Därefter kommer embryon att placeras i min mammas livmoder. Det är det sista momentet som är det enda som skiljer sig från en "vanlig" IVF-behandling.
Därefter åker vi hem och håller tummarna för att embryona fäster ordentligt! Och sedan håller vi tummarna för en lyckad och fullgången graviditet!
Nu är biljetterna bokade och vi åker om mindre än två veckor!
Sidor
- LevaVidareUtanLivmoder
- När jag var liten valde jag omsorgsfullt ut dem finaste stenarna från grusgången, höll dem i mina händer, skakade dem och frågade: "HUR MÅNGA BARN FÅR JAG NÄR JAG BLIR STOR?" Oskyldigt, barnsligt och obetydande. Då. Men ställer jag mig samma fråga idag som jag gjorde då är den allt annat än oskyldig, barnslig och obetydande. Inte hade jag någon aning om att det kunde bli så att man inte själv får bestämma över hur många barn man ska ha. Inte visste jag att jag ofrivilligt skulle hamna i en situation långt ifrån den barnrika villavägen som jag vuxit upp på. Och inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle vara nära att dö, när jag skulle bli mamma. Detta är min historia om att Leva Vidare Utan Livmoder.
Åh va spännande! Hoppas allt går som planerat! Fast det är helt sjukt att ni inte kan få någon hjälp i Sverige, tekniken finns ju?! Du borde också skriva en bok om hur det är att få barn via surrogatmamma i Sverige ;)
SvaraRaderaVilken resa!!!!
SvaraRaderaSTORT LYCKA TILL!!!
Kram annlouise
Håller alla tummar för er!! Vad intressant det är att följa dig och din familj!
SvaraRaderaKram Jenny F