Mitt foto
När jag var liten valde jag omsorgsfullt ut dem finaste stenarna från grusgången, höll dem i mina händer, skakade dem och frågade: "HUR MÅNGA BARN FÅR JAG NÄR JAG BLIR STOR?" Oskyldigt, barnsligt och obetydande. Då. Men ställer jag mig samma fråga idag som jag gjorde då är den allt annat än oskyldig, barnslig och obetydande. Inte hade jag någon aning om att det kunde bli så att man inte själv får bestämma över hur många barn man ska ha. Inte visste jag att jag ofrivilligt skulle hamna i en situation långt ifrån den barnrika villavägen som jag vuxit upp på. Och inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle vara nära att dö, när jag skulle bli mamma. Detta är min historia om att Leva Vidare Utan Livmoder.

onsdag 12 september 2012

Härligt med positiva reaktioner!

Idag fick jag ett oväntat och mycket glädjande besök på jobbet! Jag förvånas nästan över hur energigivande det är, att om så bara för en liten stund, få träffa personer som bryr sig om oss och våra planer, faktiskt pratar och ställer frågor om det! Det var min pappas faster, kusin och mina sysslingar som dök upp helt oväntat, på väg hem. De bor några timmar härifrån så det blir inte att man ses så ofta tyvärr. Men vilken tur att jag har börjat att blogga så att de, liksom många andra, kan följa med i hur det går för oss och våra framtidsplaner. 

Det var synd bara att min man inte var med så att även han fick uppleva och höra lite positiva reaktioner. Det är väl dels en kombination av att han inte pratar om våra planer med särskilt många personer men även för att han tråkigt nog är "rädd" för vad folk tycker och ska tycka om det. 

Som med de flesta saker som enligt "alla" är avvikandeannorlunda eller påfrestande så vet inte alla männsikor hur de ska vara som person eller hur/vad de ska tycka om det.
Person A: uttrycker sina tankar om det, håller med och stöttar personen i situatinen, tycker att det är bra osv 

Person B: uttrycker sina tankar om det, håller inte med och är inget stöd, tycker det är dåligt osv
Person C: uttrycker sig inte alls om det och håller tyst. Kommer det på tal låtsas man inte höra eller byter samtalsämne.

Vi har redan sedan tiden efter förlossningen börjat inse att vänner & familj som man trodde skulle finnas där eller som man inte trodde skulle finnas där för oss inte riktigt stämmer överens med hur vi hade föreställt oss. Du har säkert själv upplevt en liknande situation där du märkt skillnaden i hur personen agerar eller inte. Det kan handla om allt från sjukdomar, dödsfall, arbetssituationer, boendesituationer, förhållanden & relationer eller fertilitetssituationer.


Frågan är hur du vill bli bemött när du hamnar i en sådan situation?
Och vilken person är du för andra när dem är i en sådan situation?

När vi nu går en mycket oviss och osäker framtid till mötes betyder det mycket att veta att det finns folk som stöttar och finns där för oss, oavsett hur det går! TACK för att ni finns!


I förra veckan tittade jag på tv-programmet Plus som tog upp ämnet med reklam på bloggar. Jag har funderat på om det skulle vara någon mening med att ha reklam på min blogg för att "tjäna" lite pengar. Men då det inte känts som någon bra idé fick jag det även bekräftat efter att ha tittat på programmet att det inte är något för mig. 
Istället har jag funderat på att öppna en fond där man kan bidra genom att skänka pengar som går direkt till vår ”finansiering” av våra framtidsplaner. Jag vet inte om det är någon bra idé men jag säger som Gunde: "Ingenting är omöjligt!"


Vi skulle i sådana fall vara otroligt tacksamma för allt vi får, varenda liten krona!
Det kanske kan vara en lösning tills den dagen jag köper en triss med vinst eller att en miljonär vill stötta oss med ett bidrag...

Nu tickar klockan iväg. Jag får väl drömma vidare helt enkelt...






2 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag blir otroligt berörd av er historia! Vad fantastiskt att ni kämpar vidare för att er dotter ska få bli syster och att ni ska bli en större familj! Jag har själv kämpat med IVF och kan känna igen mig i delar av vad ni går igenom. Och jag kan inget annat än att säga att det är så värt det!
    Jag är lite nyfiken på vem er surrogatmamma är?
    Hade jag inte själv haft svårt att bli gravid hade jag gärna ställt upp och burit ett barn åt ett annat par!
    Styrkekramar till er!

    SvaraRadera
  2. Va roligt att du uppskattade vårat lilla besök, såklart jätteroligt att träffa dig också.
    O självklart så stöttar vi er i erat beslut och jag förstår faktiskt inte varför inte alla gör det, när alla vet va otroligt viktigt detta är för er..
    Lycka till med resan o jag ska bättra mig på att va inne på datorn så jag lättare kan följa er.
    Kram kram

    SvaraRadera