September - det känns som dan före dan...

September - det känns som dan före dan...

Du känner säkert igen känslan från när du var liten. Dagen innan julafton eller dagen innan ens födelsedag, man kunde inte riktigt sluta tänka på vad som skulle ske eller sova ordentligt för man var så uppspelt och nervös. Den känslan går jag och bär på just nu i kombination av stress och nervositet över att jag inte har koll på allt. Inte nog med att vi har resan framför oss med all planering av allt praktiskt kring det, vi börjar snart en mer eller mindre omfattande medicinering inför själva behandlingen på utlandskliniken. Vi ska åka i månadsskiftet! Jag var på ett besök hos en barnmorska idag för att få lite klarhet i hur jag ska göra med alla sprutorna, tre olika, och det visade sig att det inte var så enkelt. Jag var dåligt påläst och glömde ta med själva sprutan så att vi kunde se hur den såg ut. Jag trodde att det skulle räcka att titta på en youtube-film som jag sett tidigare där de visar hur man ska göra och sedan förklarar barnmorskan hur man ska göra. Men jag hade missuppfattat, det var ju inte ens den sprutan som var den ”svåra” sprutan. Barnmorskan ringde upp mig och försökte förklara för mig men vi kom fram till att vi bokar in en ny tid då jag TAR MED MIG alla de tre olika sprutorna för att jag ska kunna få bättre koll. De är så snälla och hjälpsamma på min barnmorskemottagning så jag vet inte hur jag ska kunna tacka dem sedan. Man kan kanske tycka att jag borde kunna gå dit och ta sprutorna. Men nej. Återigen. Eftersom att det inte finns någon lagstiftning kring surrogat i Sverige får klinikerna inte utföra behandlingar. Om dessa sprutor är behandling eller ej det vet jag inte, man hade säkert kunna ha en annan benämning för det. Men eftersom att jag ska ta sprutor under 11 dagar och som mest 3 sprutor under en dag på olika tider är det rent praktiskt inte genomförbart. Jag får liksom andra kvinnor i min situation helt enkelt lära mig att ta dem själv. Rädd för att ta själva sprutan är jag inte. Men rädd för att göra fel och på så vis ha förbrukat en spruta, det är jag nervös inför då jag inte har tagit sprutor på mig själv (eller andra) förut. Jag har recept på det antal sprutor jag ska ta, och inte en eller två i reserv så det finns inget utrymme för misstag. Ett prisexempel på en spruta är 1823,50:- Jag ska ta 19 sprutor totalt.

Nu börjar även mitt reseledarjag att bli nervös över detta med bokning av biljetter, hotell etc. Eftersom det nu går mot lågsäsong finns det färre charterplan och för att underlätta så att vi landar så nära kliniken som möjligt kommer vi att åka reguljärt med mellanlandning i Istanbul, Turkiet. På hemresan verkar det vara en mellanlandningstid på 2,5 tim, det borde vara överkomligt. Men vad skönt det kommer att kännas när vi har bokat! Då är det en mindre sak jag behöver fundera och bekymra mig över! 

Samtidigt som allt detta är vi mer eller mindre mitt uppe i en flytt. Om allt går enligt planerna ska vi vara färdigflyttade innan vi åker i slutet på September. Och det måste vi så det får bli så helt enkelt! Jag är så oerhört tacksam för min fina familj och mina fina vänner som hjälper till med detta! Utan er hade det inte gått!

Min man arbetar under veckan på annan ort vilket medför lite mer trixande i praktiken när det  gäller att få ihop vardagen. Det känns lite ensamt och tomt men allt går om man vill. Inte sant?

Om du är en person i min närhet och har uppfattat mig som lite frånvarande eller tankspridd så är det inte helt omöjligt. Just nu är jag och min man inne i vår mest händelserika och hektiska period (om än mer än vad dagarna efter förlossningen eller dagarna före vårt bröllop var). Vi har minst sagt riktigt mycket omkring oss varför jag förmodligen heller inte kommer att kunna vara lika flitig med min blogg. Men jag hoppas och önskar att du har överseende med detta och att du håller tummarna så hårt du kan för oss! Det är nu det gäller. All in! ;)

Jag kommer självklart fortsätta att skriva om hur det går för oss med allt! Fortsättning följer...