Då börjar vi....

Då börjar vi....

Nu kan man äntligen säga att vi har kommit igång med vår ”bebisverkstad”. Även fast vi har långt kvar tills det ens finns någon bebis att prata om. Jag har nu börjat med hormontabletter för att jag ska hamna i takt med den tilltänkta surrogatmammans menstrationscykel. Även hon kommer att ta hormontabletter för att vi lättare ska kunna styra över när vi båda ska ha ägglossning. När vi väl är synkade kan vi börja med de andra medicinerna och påbörja behandlingen, för att sedan åka till utlandet och fullfölja behandlingen.

Vad betyder detta med synkroniserad menstrationscykel & ägglossning egentligen?

Det är inte det enklaste att hålla reda på. Det är nog först när man har svårt att få barn som man läser på och lär sig om hur det faktiskt går till. För inte tänkte vi speciellt mycket på menstrationscykelns längd eller exakt när jag skulle ha ägglossning. Vi fick en dotter ändå! :) Nu är det desto mer som måste klaffa!

Här kommer en liten förklaring:

Menscykeln räknas från första dagen i en mens till första dagen i nästa mens. Den brukar vara omkring 28 dagar. Ungefär mitt i menscykeln sker ägglossningen. Regelbunden mens betyder att mensen kommer med jämna intervall på 25-32 dagar. Tiden mellan mens kan variera upp till fyra dagar för varje enskild kvinna utan att menscykeln räknas som oregelbunden. Kvinnor beräknas ha ägglossning mellan 12 och 16 dagar före den dag man väntar sin nästa mens. Eftersom jag inte har någon livmoder har jag heller ingen mens. För att vi ska kunna få ett barn genom surrogat behöver vår ägglossning infalla samtidigt för att kunna plocka ut mina ägg, göra en provrörs befruktning, odla till embryon och sedan sätta in embryon i surogattmammans livmoder.

Hur många embryon ska vi sätta in? 

Det är en fråga vi går och funderar över just nu. Det finns flera för- och nackdelar med att sätta in ett, två eller tre och inget garanterar att det blir det antal man sätter in eller ens något över huvudet taget.

I morgon börjar jag arbeta 80%. Vår lilla dotter ska börja i förskola. Det är mycket blandade känslor för min del. Jag är jätteglad att jag faktiskt har ett arbete där jag trivs och känner att det är roligt, samtidigt som det känns jobbigt att ”lämna bort” vår dotter. Men det hänger kanske ihop med att vi inte kan få några fler barn. Jag har hela tiden känt att ”får jag bara ett barn måste jag ta till vara på det!”  Sen om vår plan går som vi hoppas på har jag förmodligen jobbat upp min föräldrapenning då vi får tillökning. Innan vår dotter kom studerade jag vilket gjorde att jag fick en betydligt mycket lägre föräldrapenning än vad jag kommer få sedan. Så oavsett försöker jag tänka att det kommer att gynna oss alla i längden med en något förbättrad ekonomi. Jag ska bara få min hjärna att övertala mitt dåliga mammasamvete också. ;) Jag menar inte att klanka ner på andra familjer som har sina barn på förskola eller annan omsorg, jag delar bara med mig utav mina egna känslor! 

För ens barn är ju det käraste man har, visst vore det konstigt om det inte kändes jobbigt att lämna bort det?