Risker & chanser

Risker & chanser

Nu har vi fått äntligen ett lån på banken! Efter att ha varit som en riktig enveten fästing, som hoppar på och suger ut det man vill ha, så tre bankmöten senare har vi fått det vi ville ha - ett lån! Jag frågade samtliga banker, men det var inte många som var intresserade för det första. Dels så är det semestertider och några banker sa konstigt nog att man inte kan låna pengar då?! Sedan så var de inte helt övertygade om att bevilja ett lån utan säkerhet. Dem lånar alltså hellre ut pengar till ett föremål där det finns ett värde. För oss finns det ett oerhört stort värde i ett barn! Men det är inte riktigt så bankerna tänker... Jag tror bestämt att anledningen till att vi fick ett lån var för att vi fick tala med en bankkvinna och inte en bankman. Moderskänslorna talar sitt egna undermedvetna språk. 

Att jag får byta bank rör mig inte det minsta. Har man en bank som inte vill hjälpa sina kunder kanske det är dags att byta?!
Tyvärr fick vi även en saftig ränta med lånet, men man kan ju inte få allt?! Förhandlaren i mig kunde inte hålla tyst utan frågar vad man kan få billigare på något annat. Jag såg hur min man tyckte att det var jobbigt, men det lönade sig! Bankkvinnan bjöd på serviceavgiften året ut, för oss båda! Kanske inte jättemycket i sig men många bäckar små, som det heter...

Nu har jag även varit och hämtat ut mitt pass. Blev inget snyggt foto direkt, men det viktigaste är att det är giltigt (och att man ser att det är mig). Men hur bra kan ett foto egentligen bli när man blir tillsagd att ”se rakt in i kameran, du får inte luta på huvudet eller se glad ut, du ska göra ett så neutralt ansiktsuttryck som möjligt”. Känns mer som ett sådant foto polisen tar på deras fångar?! För er som inte har ett nytt pass kan jag informera er att det nu finns tre bilder, två i svart/vitt och ett i färg. Man ska dessutom skriva sin signatur ännu en gång, när man hämtar ut det. Alltid är det något nytt. 

Nu har vi även fått ett riktigt fullständigt behandlingsschema från vår utländska klinik som ska hjälpa oss. Vi har valt att flytta fram det en månad för att det ska underlätta med allt runt omkring. Vi behöver några fler undersökningar innan vi åker för att se hur vi svarar på medicinerna och om de har den effekt vi hoppas på. Eftersom vår gynekolog har semester känns även det som en anledning till att vänta tills hon är tillbaka. För att slippa blanda in fler parter och riskera att hamna hos ”fel” person. 

Denna resa är mycket påfrestande! Både för mig och min man. Dels så tar allt administrativt en massa tid och energi. Ovissheten i kombination med nya ”hinder” som hela tiden dyker upp blir som större eller mindre bromsklossar både i praktiken och i känslorna. Visst har jag tänkt tanken ”Är det verkligen värt allt dethär?!” Men jag känner hela tiden oavsett hur jobbigt det är eller hur stort hinder som står i vägen att min längtan efter ett syskon och ett barn till inte kommer att kunna försvinna förrens vi gjort ett riktigt försök. Tyvärr finns det inga garantier för att vi faktiskt kommer att få ett barn även om vi gör allt vi kan i detta försök. Och tyvärr så kostar det en riktigt stor slant även om detta är vår bästa och billigaste chans just nu! Varför låta bli eller vänta?!

Garantier, risker och chanser finns med oss alla i hela livet fast i olika former. Oavsett vad vi väljer för resor. Oavsett vilket liv man väljer att leva. Skillnaden är att dem tar sig i olika storlekar, varianter och perioder. För det är väl just det som är att leva?!

* Den som undviker alla risker missar också alla sina chanser *

Vilka risker tar du???