Jag hade egentligen tänkt att skriva ett inlägg och berätta om att vi har en härlig semester och mer eller mindre har tagit semester från allt som har med detta och göra, bara för ett litet tag. Men så kom detdär brevet som jag har väntat på sedan jag skickade in min skadeanmälan till patientförsäkringen i mars. Motiveringen är ganska lång, och både min man och jag tycker att det känns som att dem inte har förstått hur vi menar eller har upplevt hela förlossningen.. Men frågan är om man orkar gå vidare och överklaga i domstol?!
Jag har fotat brevet med motiveringen för den som är intresserad av att läsa hela utlåtandet. Jag hade egentligen tänkt att lägga upp en härlig semesterbild.
Vad har jag att välja på att göra nu?
- Tänka att nu har jag i alla fall försökt och gjort vad jag har kunnat gällande patientförsäkringen, tänka att läkarna faktiskt gjorde allt dem kunde, glömma och gå vidare och lägga all fokus på våra kommande planer...
Eller...
- Fortsätta med ärendet, försöka att få vår bild förtydligad och "erkänd" av förlossningen, gå vidare till domstol? Gissar att man behöver en advokat och dem är ju inte helt gratis vad jag har förstått. Jag antar att det kan bli en både tidskrävande och energikrävande process.
"Pest eller Kolera" kanske man kan likna det vid. Känns som att vi har nog med tidskrävande och energikrävande planer framför oss. Hur många "projekt" orkar man ha igång samtidigt?!
Det som fortfarande känns mycket irriterande är att trots att vi hade alla försäkringar som mer eller mindre fanns så fick vi ändå inte ett öre för min förlorade livmoder. Jag jämför med min knäoperation där man konstaterade att den nedsatta rörelseförmågan motsvarar 4% invaliditet och för det fick jag en ersättning på 10.000 kronor. Men när man helt och hållet förlorar sin livmoder och enligt mig får en mycket större invaliditet i den bemärkelsen att man faktiskt inte kan bli gravid, så tycker jag att det borde vara ett självklart ersättningsberättigat ärende. Men det verkar som att det inte finns någon försäkring som täcker detta...
Nu låter det kanske som att jag är lite bitter eller nedstämd. Men faktiskt inte. Jag försöker tänka positivt och tänker på den medvind vi haft på sista tiden på flera andra punkter. Vi har fått förskoleplats till vår dotter, jag har fått gå upp i tjänst och så har vi andra boendeplaner vilket kommer att påverka vår ekonomi positivt.
Man kan inte få allt? Eller? Vad hade du gjort i min situation?
Hoppas att ni har en HÄRLIG SOMMAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar