Mitt foto
När jag var liten valde jag omsorgsfullt ut dem finaste stenarna från grusgången, höll dem i mina händer, skakade dem och frågade: "HUR MÅNGA BARN FÅR JAG NÄR JAG BLIR STOR?" Oskyldigt, barnsligt och obetydande. Då. Men ställer jag mig samma fråga idag som jag gjorde då är den allt annat än oskyldig, barnslig och obetydande. Inte hade jag någon aning om att det kunde bli så att man inte själv får bestämma över hur många barn man ska ha. Inte visste jag att jag ofrivilligt skulle hamna i en situation långt ifrån den barnrika villavägen som jag vuxit upp på. Och inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle vara nära att dö, när jag skulle bli mamma. Detta är min historia om att Leva Vidare Utan Livmoder.

torsdag 28 februari 2013

Äntligen tar debatten kring svenska surrogatmammor fart!

Äntligen tar debatten kring svenska surrogatmödrar fart!

Idag har det både pratats på Nyhetsmorgon och skrivits om det på Aftonbladet. Det har även pratats på radion. Äntligen! Det är inte en dag för sent! För ju mer det pratas om det och skrivs om det desto snabbare kan våra politiker inse att en uppdatering av lagen behövs omgående! Det är år 2013 och vårt "fördomsfria" Sverige hänger verkligen inte med.

Att använda sig utav surrogatmödrar är långt ifrån en form av människohandel som vissa hävdar (Vänsterpartiet)! Det är vanliga "Svenssons" som försöker bilda en "Svensson-familj", fast de går i motvind. Det är kvinnor som själva gör ett aktivt val att hjälpa ett annat par med något de inte kan göra själva. Det är inte onaturligt eller science fiction, det är en helt vanlig provrörsbefruktning med undantaget att man återför embryot till surrogatmammans livmoder istället för embryots genetiska mammas livmoder.
Det skulle kort sagt bli medvind om det blev lagligt att genomföra i Sverige.
För att det redan finns "surrogatbarn" i Sverige det är sedan länge känt. Men föräldrarna har fått betala mer och framförallt har de fått kämpa mycket mer på alla sätt och vis.

Det tänds en gnista av hopp inom mig då debatten äntligen tycks tar fart. Men jag vågar inte hoppas. Det känns för tidigt ännu.


Jag har även varit i kontakt med ännu en journalist som är intresserad av en intervju med mig om min historia. Det känns som det minsta jag kan göra. Kan jag bidra till att debatten får mer publicitet och förhoppningsvis mer insyn och förståelse för vad det handlar om är jag tacksam. Och det får mig att må bra. Även om jag inte vet om jag kommer att få någon chans eller möjlighet till att göra ett försök igen, så vet jag vad betydelsefullt det är! Inte bara för dem som inte kan bli gravida, utan även för alla i deras omgivning!


Att vara surrogatmamma måste vara den mest värdefulla och finaste gåva man kan ge till någon annan. Nu kommer jag tyvärr aldrig att kunna ge denna gåva till någon, men jag kan försöka förmedla och sprida min längtan så att det förhoppningsvis kan ge fler möjligheter även här i Sverige. Och jag kan se till att ta vara på den fantastiska familj jag har!


Det är nog delvis tack vare den ofrivilligt sekundära barnlösa situationen som jag kommit till insikt i hur ovärderligt och betydelsefullt det är att leva för det man mår bra av. Idag blev jag påmind om hur oerhört viktigt det är att leva i nuet och ta vara på varje sekund man har tillsammans, då jag fick ett mycket sorgligt besked om ett dödsfall i vår vänskapskrets.


Lev för det du har! Ge inte upp för det du saknar!



6 kommentarer:

  1. Håller med dig om att det är på tiden och jag är hoppfull! Känns som att tiden är mogen här! Bloggade själv om det igår när jag läste i DN. Vi håller tummarna!

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar SannaM!
    Vad har du för blogg?
    Härligt med fler som håller tummarna! :)

    SvaraRadera
  3. Jag tycker frågan om att legalisera surrogatmödrarskap är jättesvår. På ett sätt tycker jag altruistiskt surrogatmödrarskap är fint och lovvärt, men samtidigt är etiken svår. Jag har själv varit med om en komplicerad förlossning som slutade med akut kejsarsnitt och div. komplikationer som gör det svårt för mig att bli gravid igen, och blir jag det kommer det troligen att bli en riskgraviditet. Det har fått mig att inse att det inte är okomplicerat att vara gravid och föda barn. Du själv har ju varit med om en komplicerad graviditet med havandeskapsförgiftning (som kan vara farligt både för mamman och barnet) och sedan en oväntad och mycket allvarig komplikation vid förlossningen. Tänk om samma sak skulle hända en surrogatmamma? Eller om hon till och med skulle dö eller få livslånga skador? Är det försvarbart?

    SvaraRadera
  4. Svar till Anonym.

    För det första så är det viktiga att poängtera att jag förespråkar surrogatmödraskap där en kvinna frivilligt erbjuder sig att genomföra en graviditet. Man får då information om de risker som finns, om man mot förmodan inte redan vet om dem sedan tidigare. Sedan är det inte vem som helst som kan eller "blir godkänd" som surrogatmamma. Läkarna gör flera undersökningar för att kunna göra en bedömning om kvinnan är en acceptabel surrogatmamma. Allt för att undvika en s.k. "riskgraviditet". Jag, om någon vet att vad som helst kan hända. Men det finns risker med det mesta, överallt. Man får förlita sig på att läkarna gör noggranna undersökningar. Det finns flera läkare som förespråkar surrogatmödraskap framför livmodertransplantationer t.ex. Jag har svårt att tro att läkare hade velat använda sig av denna metod om de ansåg att riskerna var för stora.

    Om en kvinna önskar att hjälpa ett par i sin närhet genom att vara surrogatmamma. Är inte det försvarbart?!

    SvaraRadera
  5. Hej! Jag hittade precis till din blogg via en tråd från familjeliv. Blev som uppslukad i din text. I vilket land utför ni IVFen?
    Vi har gjort två IVFer som inte ledde till återinsättning någon av gångerna. Min man har inga spermier pga att han haft cancer och prostatan är bort opererad. Vi väntar nu på att åka till Danmark för donatorinsemination i väntan på att få komma fram i kön i sverige, och hoppas såklart att vi lyckas i Danmark så vi inte behöver Sveriges hjälp.
    Önskar er lycka till!

    SvaraRadera
  6. Hej PiOmiO.
    Kul att du läser min blogg.
    Tråkigt att höra om era motgångar, hoppas att det vänder snart!
    Vi var på Cypern (den turkiska delen) och gjorde en IVF. Men tyvärr fäste det inte.
    Stort lycka till!

    SvaraRadera